Uppdaterad 27 03 2000 av Lars Krantz
NU KRACKELERAR RÄTTSSTATEN
Kurdjägaren Hans Holmérs livvakt Per Jörlin har häktats för mord, rikskriminalchefen Lars Nylén ska höras som brottsmisstänkt och mystiken kring privatspanare Ingvar Heimers död tätnar. Vart ledde egentligen "polisspåret"?
SENASTE NYTT 27.3.2000
HOLMÉRS LIVVAKT NEKAR TILL ALLT
Nu inträffar förskalv varje dag. Holmérs livvakt Per Jörlin sitter häktad som misstänkt för att ha mördat den kvinna han under senare år delade lägenhet med. Mörkläggningen kring privatspanare Ingvar Heimers död i Stockholms tunnelbana fortsätter. En kändisadvokat som i en bok hävdade att Christer Pettersson nog mördade Palme har fått ett ickejobb som jämlikhetsombudsman, vilket plötsligt är dagens största riksnyhet, rikskriminalchefen är misstänkt för brott och den brottsliga palmeutredningen planerar dykningar i Medelhavet efter det vapen som man vet att Palme inte sköts med.
Juristen och polismästaren i Stockholm Hans Holmér fick till allas förvåning regeringens uppdrag att hålla i spaningarna efter Olof Palmes mördare.
Efter ett år av resultatlöst arbete tvingades han avgå. Då yttrade han i ett magasinsprogram i TV den 5 mars 1987:
"Rättsapparaten har jag inte samma förtroende för nu som jag har haft. Därför att när den sattes på verkligt prov i samband med hela den här utredningen så kollapsade den ju till slut. Och i det spelade jag naturligtvis själv en roll, men jag har också kunnat se vad andra har åstadkommit. Jag har hela tiden varit medveten om att det är ett antal personer som har lett fram till det slutliga avgörandet så att säga."
Han sa också att han måste ha ansvaret för vad som hände i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Om man fråntog honom det ansvaret så måste han avgå. Detta kan tolkas så att Hans Holmér medger att han var huvudansvarig för planläggningen och genomförandet av mordet på Olof Palme.
I Granskningskommissionens rapport sid 340 kan man emellertid läsa: "Det har aldrig funnits något skäl att i mordutredningen närmare efterforska var dåvarande länspolismästaren Hans Holmér befann sig på mordkvällen; inget pekar på att han haft med mordet att göra ".
Det är kanske inte så underligt att "gåtan" fortfarande är olöst.
På fredagskvällen den 28 februari 1986 blev Olof Palme skjuten. På söndagen hade Aftonbladet en stor bild på Hans Holmér i entréhallen till Radiohuset. Han sa då att han inte hade några livvakter eftersom man inte behövde det i ett demokratiskt samhälle.
"Sverige är i dag i ett slags chocktillstånd. Vi måste besinna oss, annars kan vi förlora stora värden i vår demokrati."
I bilen utanför satt Holmérs chaufför Per Jörlin. Han tillhörde den s k B-turen vid Norrmalmspolisen och ingick i den beryktade baseballigan, en gatuvåldsgrupp som skulle hålla ordning på buset i innerstaden. (Se vidare min bok ETT VERKLIGT DRAMA, s 207)
Tydligen hade Holmér fått nys om att man tänkte förse honom med livvakter, därför att två dagar senare hade han livvakter. Det var inte utbildade livvakter. En av dem var Per Jörlin, som nu är häktad. Holmérs outbildade "livvakter" kostade bara de staten 18 miljoner.
Var det förresten livvakter i egentlig mening? Var det inte vakter som skulle se till att Hans Holmér inte förrådde dem och läckte om den stora konspirationen? Som såg till att han spelade spelet. (Vilket Ingvar Heimer inte gjorde. Eller Victor Gunnarsson, 33-åringen.)
När Hans Holmér hördes som vittne i den stora tryckfrihetsrättegången mot kommunisttidningen Proletären i Göteborg den 24 april 1989 fick han frågan om livvakterna. Han svarade:
- Det fattades ett beslut att jag skulle ha livvakt.
Proletärens försvarare Christian Diessen:
- Du begärde inte själv livvakt?
- Det fattades ett beslut i polisledningen, i vilken jag ingick, att jag skulle ha livvakt.
Redan vid ankomsten till rättssalen avslöjade han sig. I folkträngseln ville vakten vid dörren bara släppa in en av hans livvakter i salen efter honom. Då sa den andre, en yngre man, till dörrvakten: Justitiekanslern sa att vi skulle vara två. Med andra ord, det var självaste Justitiekanslern som mot hans vilja hade satt Hans Holmér under bevakning. Bevakningen utgjordes av de beryktade högerextremistiska poliser vid Norrmalmspolisen som hade en kamratförening, där villkoret för medlemskap var att man skulle ha dödat. På Valö i Stockholms skärgård hade de en stuga där de brukade ha fester iklädda nazisthjälmar och spela tyska marscher på grammofon.
Det var denna ökända grupp som Inga-Britt Ahlenius hade fått nys om när hon kom till Granskningskommissionen och satte två av sina egna agenter i Riksrevisionsverket på spåret. Det är möjligt att hon inte själv begrep vilket minfält hon hade skickat ut dem i, men jag är övertygad om att det var detta som gjorde att Bosse Ringholm måste ha bort henne och ingenting annat.
TY SÅ ÄR DET EFTER SKOTTET PÅ SVEAVÄGEN I STOCKHOLM ATT MORDET PÅ PALME HAR BLIVIT EN KATALYSATOR. DE SOM VILL ATT MORDET SKA KLARAS UPP OCH OFFRETS FAMILJ SKA LAGFÖRAS, DE FÅR BETALA MED SIN KARRIÄR ELLER SIN PSYKISKA HÄLSA, SIN EKONOMI ELLER SITT LIV. DE ANDRA BLIR BELÖNADE PÅ OLIKA SÄTT, MED POSTER, VEDERLAG, FALLSKÄRMAR, PROFESSURER& DE KAN TILL OCH MED BLI JÄMLIKHETSOMBUDSMÄN.
Per Jörlin hörde i alla fall inte till de mest gynnade. Efter att ha slutat vid polisen startade han ett säkerhetsföretag och ett bolag i städbranschen. Båda gick omkull. Han kommer nu sannolikt att bli åtalad för mord. Han är också misstänkt för grovt skattebrott.
I Ebbe-Carlsson-ligan var han verksam efter mordet på Palme med att smuggla avlyssningsutrustning till den privata polisstation som Ebbe Carlsson höll på att bygga upp på Renstiernas gata på Söder i Stockholm med dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon som beskyddare. Det är på något sätt konsekvent att detta ståtliga kriminella bygge i den socialdemokratiska partitoppen nu tar denna ända med förskräckelse.
HEIMERS OBDUKTION LIKA HEMLIG SOM PALMES?
Mycket tyder på att skadorna i huvudet uppkommit genom slag med hårt föremäl som t ex en blydagg eller möjligen en fjäderbatong. Officiellt kopplades inte polis på fallet förrän den 10 februari, men det är känt att en polispatrull besökt Ingvar Heimers exsambo vid 23-tiden på kvällen den 27 januari. Varifrån kom de?
En brevskrivare som förefaller ha kunskaper i medicin har tillskrivit mig och upplyst om att dödsfallet tretton dagar efter våldet i tunnelbanan mycket väl kan ha orsakats av blodpropp i lungorna, eftersom Ingvar Heimer varit liggande i coma och blodcirkulationen inte varit vad den borde vara. Samtidigt har blödningarna i hjärnan gjort att man inte kunnat tillsätta blodupplösande medel.
Inget vittne har hört av sig. Det är fortfarande en gåta vad som hände på Vårbergs T-banestation den 27 januari vid 15-tiden. Vem ringde i mobiltelefon efter ambulans? Finns inga vittnen till händelsen? Varför uppgav Ingvar Heimers exsambo att hon var på sin arbetsplats när det är konstaterat att hon hade flexledigt för vård av sjukt barn? Och var finns det arv som Ingvar Heimer lät en bekant förvalta för att inte kronofogden skulle komma åt det?
POLISSPÅRET VAR FEL MEN KAN LEDA RÄTT
I dessa dagar saknar jag Ingvar Heimer. Han kunde detaljer i polisutredningen bättre än någon annan. Om jag hade kunnat ringa upp honom nu och frågat om Per Jörlin så hade han kommit med en lång redogörelse för hans insatser vid Hans Holmérs sida ända sedan han tillskapade den nazistiska s k gatuvåldsgruppen som med alla medel skulle skapa lag och ordning i Stockholms city. Han skulle också ha berättat om Jörlins äventyr med Ebbe Carlssonligan, då han for till England för att smuggla avlyssningsutrustning med diplomatpost via Carl Lidbom, som satt som ambassadör i Paris. Han kände säkert också till att Jörlin efter Ebbe Carlsson-äventyret startade en säkerhetsföretag, som sedan gick omkull. Heimer skulle ha plockat fram vilka den nu försvunna Haydée Sandström varit i lag med. Polisen gick miste om miste om en duktig spanare, om de nu hade velat ha en sådan.
Jag ska nu ge min syn på polisspåret i sammandrag och jag börjar med Hans Holmér. I Proletärenrättegången kallade han det kort och gott för en massmedial uppfinning, och där ger jag honom obetingat rätt. När han höll sin stora presskonferens för det massmediala psykförsvaret den 28 maj 1986 så började han enligt Expressen med att säga:
"Nu är det ju så att jag spelar ett högt spel, därför att förr eller senare får ni facit."
Jag smakade länge på det yttrandet innan jag förstod att det inte bara var hans spel. Det var ett spel med många deltagare, ett spel inom många slutna system som hakade i varandra. Därför blev spelet säkrare ju fler som deltog. Ända sedan Andra Världskriget hade Sverige byggt upp en politiskt totalkontrollerad statsapparat, där motparterna slog sina påsar ihop i Saltsjöbaden 1938 och där förstatligandet av polisväsendet och domstolsväsendet 1965 gav maktsugna personer som Olof Palme nästan obegränsade möjligheter. Hela förvaltningen politiserades, kulturområdet, folkrörelserna, allt. Konsum förvandlades nästan omärkligt till en kommersiell butikskedja vilken som helst. Presstödet gjorde pressen till en tandlös tiger. Och så vidare.
Redan dagen efter mordet förstod jag att det inte stod rätt till. En italiensk film av Bertolucci, Spindelns strategi, ledde mig på spåret. (Se mitt föredrag i Falun här på nätet.)
Palme måste fullt medvetet ha låtit sig likvideras. Det skulle se ut som ett attentat. Och det skulle aldrig avslöjas. Men Holmér säger: Förr eller senare får ni facit. Jag menar att det är där vi är nu. Privatspanarnas nestor Fritz G Pettersson har upphört att efterlysa ljus över Palmemordet. Hans lärjunge Ingvar Heimer har avlidit under mystiska omständigheter. De grävande journalisterna sitter i TV-sofforna och pratar och samma brottsliga utredare som var med från början för 14 år och 1 månad sedan sitter och onanerar i polishuset.
Det räcker nu.
På mordkvällen var jag och såg en Brechtpjäs på Teater Galeasen på Skeppsholmen. Den var planerad. Det ingick i spelet. För att försäkra sig om att jag gick på den teatern hade Arbetsförmedlingen givit min dotter jobb i kansliet. Min lagvigda, som samarbetade med dem som drev spelet, hade rest till Göteborg.
Spelarrangörerna hade räknat ut att jag troligtvis skulle ta bussen hem från Kungsträdgården. Jag vet att de kollade det. Jag hörde smällarna i den tysta natten från Sveavägen. Det var ju skott! När bussen passerade Stureplan startade en polisbil med sirener och blåljus och körde uppåt Kungsgatan. Vid nästa hållplats på Birger Jarlsgatan norrut körde bussen inte med en gång. En sportklädd man stod på fotsteget och drog uppmärksamheten till sig. Efteråt förstod jag att det var det som var meningen. Jag tänkte länge på den mannen och när det stod i DN på måndagsmorgonen att en man med en handbag sprang David Bagares gata mot Birger Jarlsgatan slog det mig att det kunde vara han som klev på bussen. Jag ringde polisen. Senare visade det sig att bussföraren oberoende av mig observerat mannen och gjort polisanmälan.
Allt tal om polisspår återfaller på min och bussförarens iakttagelse. Granskningskommissionen har mage att skriva, på s 370:
"Varken Lars K:s eller bussförarens utsagor är trovärdiga".
Jag måste ta den här upptakten lite noga, för det var så det började. Polisen efterlyste inte någon på bussen. I stället började de en bevakning av min person, som faktiskt pågår än.
När jag kom till SÄPO var de först mycket vänliga, men när de sedan fick höra att jag känt igen bussmannen som polisen Thomas Piltz, som var målsägare i en tryckfrihetsrättegång, så förklarade SÄPO-mannen Jan Sundström att jag skulle bli åtalad för förtal om jag satte Piltz i samband med mordet. Det var ju löjligt. Polisen hade bett allmänheten om hjälp och tips, och när de sedan fick ett så blev de oförskämda.
Två år senare satte Jan Sundström och hans gelikar hotet i verket. Jag blev åtalad för min första Palmebok ETT VERKLIGT DRAMA och betalade 100 000 kr till Piltz och hans kumpan Leif Tell, som jag också hade namngivit i boken. På den tiden var det ännu inte olagligt att tala om vad folk hette.
Så småningom fann jag ju att hela rättsväsendet följde spelet. Inte minst den parodi på rättsskipning som Lisbet Palme förvandlade rättegången mot Christer Pettersson till. Jag fann att filmen som paret Palme gick på, BRÖDERNA MOZART, var skräddarsydd för sociodramat. Palme hade läst manus och t o m blivit erbjuden en roll i filmen!
Spelet fortsatte med den ena skenrättegången efter den andra. Jag blev så småningom bekant med Lars "Bombmannen" Tingström och fann att han aldrig hade sprängt någon bomb. Han fick livstid och dog av cancer i fängelset efter 9 år , hårdbevakad som Sveriges farligaste man. Av Palmes obducent Milan Valverius fick jag veta att underläkare på Statens Rättsläkarstation i Solna Teet Härm och hans kollega alls inte hade styckat Catrin da Costa. Det stämde som Hans Holmér sa att rättsapparaten i Sverige hade kollapsat.
I min bok DÖ I RÄTTAN TID, som är ett Nietzschecitat, skrev jag 1996 att enda sättet för Sverige att komma ur sitt trauma är att låta lagföra Lisbet Palme för att hon har dödat Olof Palme. 1993 gjorde jag en formell anmälan till Riksåklagaren om saken, som han lade ad acta. Min uppfattning om hur mordet har gått till har jag redogjort för här på hemsidan så många gånger nu att det verkar bli tjatigt. Kan någon förklara varför jag inte blir åtalad? När Ingvar Heimer la ut på sin hemsida att Lisbet Palme och sonen Mårten Palme ljög om sina förehavanden på mordnatten, då fick han betala det påståendet med sitt liv. Det finns sådana som säger att bästa beviset för att jag har fel är att jag lever. Men det är ju struntprat. Jag tigger inte om att bli åtalad eller dödad. Jag vädjar till alla andra i Sveriges land och som kommer till min hemsida att hjälpa till så att Sverige åter kan bli en rättsstat.
Det är regeringen Göran Perssons plikt att se till att saken kommer ur världen.
Hälsningar Lars Krantz
Bildtexter:
Mordmisstänkte Per Jörlin, här t h tillsammans med P O Karlsson och den beskyddade proffsspanaren Hans Holmér. Hans livvakt under ett år kostade 18 miljoner.
Den försvunna Haydée Sandström, som Per Jörlin misstänks för att ha mördat.
Privatspanaren Ingvar Heimer privat i sin lägenhet i Vårby.
Ingvar Heimer på väg uppför de trappor som aldrig var mördarens flyktväg.
Fritz G Pettersson, privatspanarnas nestor, dog i tysthet.
Ingvar Heimer som ung blivande privatspanare.
Per Jörlin, 19561013, Huskvarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar