Den 23 mars i 2009.
Ett tjänsterum på polisstationen i Nyköping. Där hotade polisassistent Fredrik Wirén Frödin sin kollega Marie-Louise Löf genom att rikta sitt tjänstevapen mot henne. Polisen ska sedan ha gjort en blindavfyrning mot hennes huvud. Nu åtalas han för olaga hot.
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 04
Rotel 0409
DOM 2010-10-05 Stockholm
Mål nr B 9068-09
PARTER (antal tilltalade 1)
Motpart (Åklagare)
Chefsåklagaren Christer Ekelund Riksenheten för polismål Malmö
Motpart (Målsägande)
Marie-Louise Löf
c/o ombudet
Klagande (Tilltalad)
Carl Åke FREDRIK Wirén, 761013.
Brunnsgatan 21 611 32 Nyköping
Ansvarsfrågan:
Wirén har förnekat gärningen. Han har anfört att han gjorde s.k. patron ur – inte en
blindavfyrning – och att han därvid inte riktade vapnet mot Löf. Han har bestritt att
han hade uppsåt vare sig till att rikta vapnet mot henne eller till att hos henne
framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.
Av utredningen framgår följande. Polismännen Wirén och Löf vistades under tidig eftermiddag i ett tjänsterum på polisstationen i Nyköping. I rummet vistades också polismännen David Linde och Martin Ulvenhag. Alla fyra ingick i samma arbetsgrupp; Linde var chef för gruppen. Stämningen i gruppen var uppsluppen och skämtsam; det var en tuff jargong.
Om vad som inträffade har de inblandade uppgivit i huvudsak följande.
Löf: Hon satt invid väggen på en stol vid sidan av dörren till rummet. Hon satt med ryggen mot väggen. Hon talade i telefon med sin dåvarande sambo, polismannen Henrik Hägglund. Ulvenhag stod framför henne till vänster framför ett klädskåp. Linde satt framför henne till höger vid en dator. Wiréns tjänstevapen låg nästan rakt framför henne på ett skrivbord som stod vid motsatta väggen; mellan väggarna är det 3,8 meter.
Wirén stod framför skrivbordet med ryggen mot henne. Han tog upp vapnet och hanterade det. Han vred sig mot henne; han stod med sidan mot henne. Han höll vapnet i handen. Han höll med rak arm vapnet riktat rakt mot hennes huvud; avståndet mellan vapnet och huvudet var ca en meter. Han gjorde en blindavfyrning. Därefter sänkte han armen, vände ryggen till henne och skrattade.
Hon sa ”vad fan gör du din sjuka jävel”. I telefonen frågade Hägglund ”vad händer”. Hon sa ”jag fick just ett skott i pannan”, varvid Hägglund sa ”vad fan är det du säger”. Hägglund ville veta vad som hänt, men hon avslutade samtalet. Varken Linde eller Ulvenhag kommenterade händelsen. Polismannen Henrik Lundh kom in i rummet och lämnade det efter en kort stund. Linde bestämde att dels hon och Linde, dels Ulvenhag och Wirén skulle arbeta tillsammans den aktuella dagen.
Sedan hon och Linde åkt polisbil en kort stund sa Linde att han hade en tid hos fotvården. När hon blivit ensam kontaktade hon Hägglund och berättade vad som hänt. Hon och Hägglund kontaktade sedan Linde och berättade för denne vad som hänt. Linde sa att han inte hade uppfattat något av händelseförloppet, han sa sig bara ha hört en mantelrörelse. Linde sa att han skulle ta hand om saken. Hon ringde Ulvenhag. Denne, som sa sig ha uppfattat vad som hänt, sa ”jag tyckte det var
jävligt obehagligt jag också”.
– Hon är säker på att det var en blindavfyrning; att släppa tillbaka manteln och slacka hanen ger annat ljud. – Efter händelsen har hon mått dåligt och haft kontakt med företagshälsovården.
Wirén: Han stod vid skrivbordet med ryggen mot Löf, som satt vid dörren och talade i mobiltelefon. Det var ca två meter mellan honom och Löf. Han skulle göra patron ur på vapnet som låg på skrivbordet. Han var medveten om att detta enligt föreskrifterna skulle ha gjorts i vapenrummet; han gjorde det ändå i tjänsterummet. Han tog upp vapnet, tog ur magasinet, hakade upp manteln och hanen samt tittade och kände efter i lopp och magasinsbrunn att de var tomma. Han skulle sedan
släppa tillbaka manteln och slacka hanen. Eftersom han inte ville göra det när han stod vänd mot fönstret, vände han sig mot dörren. Han höll vapnet ned mot golvet när han vände sig om. Han höll sedan vapnet med utsträckt arm och siktade mot dörrspringan i dörrens nederkant; han släppte fram manteln och slackade hanen.
Löf, som satt ca en meter från vapnet när detta skedde, sa ”nu riktade Fredrik sitt vapen mot mig”. Han reagerade inte på uttalandet utan satte sig ner och läste arbetsrelaterad information. Han borde ha reagerat på uttalandet. Såvitt han minns skrattade han inte. Löf fortsatte sitt telefonsamtal; han minns inte vad hon sa. Henrik Lundh kom in i rummet och lämnade det. Han och Ulvenhag åkte i polisbil
till Oxelösund; de talade inte om händelsen. Han blev sedan inkallad till Linde och fick höra Löfs påståenden om vad som hände. – Han hörde inte att Löf fällde de yttranden till honom och till den som hon talade med i telefon som hon påstår. Det kan ha gått honom förbi om hon kallade honom för ”din sjuka jävel”; deras jargong var sådan att det inte hade varit något exceptionellt.
 |
| Henrik Lundh |
Linde: Han satt vid datorn, läste information och skrev ner informationen. Han hörde ett ljud som han uppfattade kom från att en mantel på ett vapen släpptes fram, men han reagerade inte på det. Han hörde inte heller någon säga något. Han och Löf åkte iväg i polisbil ca 15 minuter. Han gick till fotvården. Han blev kontaktad av Löf och Hägglund. Löf uppgav att Wirén hade haft sitt vapen riktat mot henne och gjort en blindavfyrning. Han uppgav för Löf och Hägglund att han för sin del inte hade uppfattat att detta hade skett och att han skulle anmäla saken hos sin chef. Han kallade in Wirén till stationen och berättade vad Löf hade sagt. Wirén sa att han hade haft sitt vapen riktat mot golvet vid dörren och släppt fram manteln.
 |
| David Lindhe |
– Det är skillnad på ljuden från att manteln släpps fram och från att blindavfyrning sker.
Linde tycker att han kan skilja på detta. Han tycker däremot att det är svårt att höra skillnad på ljuden från att hanen slackas och från att blindavfyrning sker. Ulvenhag: Han stod vid klädskåpet för att byta till långkalsonger. Löf satt på stolen vid dörren och talade i mobiltelefon. Wirén stod vid skrivbordet. Ulvenhag hade ryggen mot Löf och Wirén. Han hörde ”ett klick” bakom sig. Ljudet kan ha kommit från att en mantel släpptes fram, att en hane slackades eller att en blindavfyrning gjordes; ljuden låter likadant. Det kan också ha kommit från något annat än ett vapen. Löf sa ”vad gör du din sjuka jävel” och skrattade. Ulvenhag vände sig om.
Wirén stod då vänd mot Löf. Ulvenhag såg inte vapnet i Wiréns hand. Till den Löf talade med i telefonen sa hon ”din blivande fru höll på att bli ett huvud kortare” och skrattade. Också Wirén skrattade. Till den hon talade med i telefonen sa hon sedan ”vi får prata senare”. Ulvenhag uppfattade incidenten som en skämtsamhet. Ulvenhag och Wirén åkte till Oxelösund. Löf ringde till honom och frågade vad han hade uppfattat om vad som hade hänt. Det kändes olustigt och han sa till Löf att situationen var obehaglig och tråkig. Det var inte själva händelsen som han hade upplevt som obehaglig; han hade ju inte uppfattat det som hon hade uppfattat. Han sa att det var bättre att han och Wirén kom in till stationen så att samtalet kundeföras där.
De åkte till stationen. Han fick vänta en stund. Sedan uppgav Linde att anmälan gjorts om något som hade inträffat under arbetspasset. Han talade senare med Löf per telefon, varvid Löf uppgav att Wirén hade riktat pistol mot henne. Hägglund: Han befann sig i polishuset och talade med Löf i telefon. Han hörde en blindavfyrning i telefonen. Han är helt säker på att det var en blindavfyrning och inte en mantel som släpptes fram eller en hane som slackades. Till någon i rummet sa Löf ”vad fan håller du på med din sjuka jävel”; Hägglund hörde därefter att Wirén skrattade. Till Hägglund sa hon ”jag fick just ett skott i pannan” och ”din blivande hustru höll just på att bli ett huvud kortare”; hon lät arg och skrattade inte. Han blev rädd och upprörd och sa ”jag kommer ner” men hon sa ”det är lugnt, vi tar
det i kväll”. Vid 15-tiden kontaktade hon honom; de sammanträffade. Hon berättade att Wirén hade siktat på hennes huvud och gjort en blindavfyrning. De kontaktade Linde och berättade för denne vad som hänt.
Tingsrätten behandlar inledningsvis frågan huruvida det är styrkt att Wirén med uppsåt riktade vapnet mot Löfs huvud. Eftersom vapnet var endast ca en meter från Löf när Wirén höll det med rak arm
finns enligt tingsrättens bedömning inte utrymme för att Löf kan ha fått intrycket att vapnet var riktat mot hennes huvud trots att det i själva verket var riktat mot nederkanten på dörren. Löf har gjort ett tillförlitligt intryck. Någon anledning för henne att oriktigt beskylla Wirén för att ha riktat vapnet mot hennes huvud har inte framkommit. Löfs uppgifter vinner stöd av Hägglunds uppgifter; också denne har gjort ett tillförlitligt intryck.
Hennes uppgifter vinner också stöd av Ulvenhags uppgifter om vad hon yttrade i rummet. Löfs uppgifter ska läggas till grund för bedömningen. Det är styrkt att Wirén riktade vapnet mot Löfs huvud. Utredningen medger slutsatsen att Wiréns syfte med denna omdömeslösa åtgärd inte var att hota Löf utan att skämta med henne; åtgärden måste ha vidtagits i stundens ingivelse och utan varje övervägande om det lämpliga i att skämta på detta sätt. Det är styrkt att Wirén hade uppsåt till sitt handlande.
Tingsrätten övergår till att behandla frågan huruvida det är styrkt att Wirén – när han riktade vapnet mot Löfs huvud - gjorde en blindavfyrning. Löfs uppgift om att Wirén inte släppte fram manteln utan gjorde en blindavfyrning är väl förenlig med att Wiréns syfte var att skämta med Löf. Uppgiften vinner också stöd av företagen syn på aktuellt vapen; skillnaden mellan aktuella ljud från vapnet är tillräckligt stor för att det ska vara möjligt att skilja mellan dem. Löfs uppgift vinner också visst stöd av Hägglunds uppgifter, låt vara att Hägglund hörde ljudet från vapnet i telefon och att utrymme därmed finns för att han misstog sig. Varken Linde eller Ulvenhag har sagt sig vara säker på vilket ljud de hörde. Tingsrättens slutsats av allt detta är att Löfs uppgifter ska läggas till grund för bedömningen. Det är styrkt att Wirén gjorde en blindavfyrning när han riktade vapnet mot Löfs huvud.
Av Löfs uppgifter framgår att hon blev rädd när Wirén agerade som tingsrätten nu har funnit styrkt. Wirén måste ha insett att Löf uppfattade hans agerande som ett hot. Han måste också ha insett att hotet var ägnat att hos henne framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Dessa omständigheter omfattas därmed av hans uppsåt.
Åtalet är styrkt; Wirén ska dömas för olaga hot.
http://www.divshare.com/direct/23512484-295.pdf
Den dömde brottslingen, Fredrik Wirén, har bytt efternamn till Frödin:
Förnamn: Carl Åke Fredrik
Tilltalsnamn: Fredrik
Efternamn: Åkesson, Wirén, Frödin
Gatuadress: Bagaregatan 13 lgh 1001
Postnummer: 611 31
Postort: Nyköping
Kommun: Nyköping
Födelsedatum: 1976-10-13
Född som Carl Åke Fredrik Åkesson 13/10 1976 i Sandviken (Gävleborgs län, Gästrikland).
 |
| Fredrik Wirén Frödin |
Den som knyste ut Fredrik:
Förnamn: Lisbeth Marianne
Tilltalsnamn: Lisbeth
Efternamn: Frödin
Gatuadress: Västra Kvarngatan 24
Postnummer: 611 31
Postort: Nyköping
Kommun: Nyköping
Födelsedatum: 1943-01-05
 |
| Lisbeth Frödin |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar